Accessoarer

Moynat – när bara det bästa är gott nog

Det finns tillverkare som bara gör en enda sak, och som gör det mycket bra. De är sällan de mest kända, trots, eller kanske just eftersom, de ligger i de högre prisklasserna, och bland konnässörerna är de närmast heliga. En sådan tillverkare är franska Moynat, som tillverkar väskor.

Mitten av 1800-talet är järnvägens tid. Järnvägarna byggdes ut i många länder, vilket ledde till att resandet ökade. Den som skulle resa med järnvägen behövde bra väskor, och flera företag som tillverkade väskor startades. Ett av dessa företag, som stod ut redan från början, var Moynat. Pauline Moynat, som öppnade en ateljé 1849 på 13 rue Capron i Montmartre. Att en kvinna startade ett företag av denna typ var inte vanligt vid den här tiden, men Moynat var ett banbrytande företag även på andra sätt. 1854 fick företaget patent på vaxad kanvas, ett material i vilket man kunde tillverka nästan vattentäta väskor.

1869 öppnade den första Moynat-butiken, på 5 Place du Théatre Français. Tio år senare flyttade man till den då helt nya Avenue de l’Opéra, och ungefär samtidigt lanserades den första kollektionen av handväskor för damer.

Moynat har två kännetecken. Det ena är att de har minst en hård väska med välvd botten i sitt sortiment. Detta är en konstruktion från bilismens barndom, då man fick en speicalbeställning på koffertar som skulle gå att spänna fast på taket till en bil. Dåtidens bilar hade sällan bagageutrymmen. Kännetecken nummer två är det speciella mönstret, som liknar ödlefjäll men egentligen består av bokstaven M. Detta mönster ritades först 1920, alltså ganska långt in i Moynats historia.

Ett nytt Moynat

Som så många andra företag som tillverkar lyxvaror på ett hantverksmässigt sätt var 60- och 70-talet mörka årtionden för Moynat. Den sista butiken i Paris stängde 1976, och där kunde sagan om Moynat ha tagit slut. 2011 gav sig dock Bernard Arnault, chef på LVMH (Louis Vuitton Moët Hennessy) in i leken. LVMH är kända för att köpa upp varumärken, bl.a. Bulgari och Östermalmsfavoriten RM Williams, men här handlar det inte om det. Arnault har helt enkelt bestämt sig för att återuppliva företaget, tillsammans med designern Ramesh Nair och Guillaume Davin, som man plockat in som VD. LVMH äger alltså inte Moynat.

Nu tillverkas återigen koffertar, resväskor och handväskor för hand i företagets ateljé i Paris. Det är dock långt kvar till fornstora dagar: i den fabrik som öppnade 1909 på 15 rue Coysevox (också i Montmartre) arbetade 250 personer, fördelade på fem våningsplan. Man har också öppnat en butik på rue Saint Honoré, en gata som redan är känd för modeintresserade Parisresenärer (där ligger bl.a. Colette).

Som många andra lyxmärken satsar Moynat mycket på Asien. Idag har man flaggskeppsbutiker i Paris och London, den senare på Mount Street i Mayfair. Väskorna säljs även på Yintai Centre i Beijing, Landmark och Gateway Arcade i Hongkong, och man har haft trunk shows i Macau och Seoul.

Priserna för en väska från Moynat ligger på 700 euro och uppåt, men det kostar ju som bekant inget att drömma.